Rädsla för återfall i cancer och överlevnadsskuld: känslorna ingen varnar dig för

Viktigaste punkterna

• Det är vanligt. I en analys från 2022 av 9 311 canceröverlevare och patienter fick mer än hälften poäng som låg på eller över det lägsta gränsvärde forskarna använde för återfallsrädsla, och nästan en av fem låg på eller över det högsta [1]. Att känna så betyder inte att du hanterar situationen dåligt.
• Överlevnadsskuld finns också. Det kan vara skuld över att ha överlevt, över att inte känna sig tillräckligt tacksam eller över vad din sjukdom har kostat människorna omkring dig.
• De två kan finnas samtidigt. Du kan känna lättnad och skuld över din lättnad under samma eftermiddag.
• Positivt tänkande löser det inte. I en översikt från 2019 av 23 kontrollerade studier hade terapier som förändrar hur du förhåller dig till dina tankar, snarare än ifrågasätter dem, större kortsiktig effekt på återfallsrädsla än traditionell KBT [2].
• Du måste inte nå fram till acceptans. Det går att fungera i vardagen och samtidigt vara rädd.
• Vet när du behöver be om hjälp. Om rädsla eller skuld hindrar dig från att sova, lämna hemmet eller gå på uppföljningsbesök är det dags att be om specialiststöd.

Behandlingen är över. Människorna omkring dig andas ut. Någon gråter av lättnad. Och du sitter där och väntar på att rädslan ska släppa, övertygad om att den kommer att göra det, men det gör den inte.

Rädsla för återfall i cancer är vanligt, även om ingen omkring dig pratar om det. En analys från 2022 sammanställde data från 46 studier i 13 länder, med 9 311 canceröverlevare och patienter i huvudanalysen [1]. Mer än hälften (58,8 %) fick poäng som låg på eller över det lägsta gränsvärde forskarna använde i ett standardiserat frågeformulär om återfallsrädsla, och nästan en av fem (19,2 %) låg på eller över det högsta [1]. Utan insatser tenderar den här rädslan att ligga kvar på en ganska stabil nivå över tid snarare än att avta [2].

Vid sidan av rädslan kan det finnas något annat: skuld. Skuld över att ha överlevt när andra inte gjorde det. Över att inte känna sig tillräckligt tacksam. Över att vara rädd när du förväntas fira.

Den här artikeln kommer inte att uppmana dig att tänka positivt eller vara tacksam för det du har. Den finns för att sätta ord på det du redan känner och ge dig något mer användbart än en lista med andningsövningar.

Om du läser det här för någon annans skull

Innan vi går in på vad canceröverlevare går igenom, några korta ord till människorna omkring dem.

Om din vän, partner eller familjemedlem har avslutat sin cancerbehandling och du inte vet vad du ska säga, är du inte ensam om att tycka att det är svårt. De flesta vill hjälpa. Ändå är det lätt att säga något som stänger samtalet utan att man menar det.

De formuleringar som landar sämst är oftast de som är tänkta att lugna. "Du besegrade den en gång, du kommer att besegra den igen" säger till personen att rädslan är obefogad. "De upptäckte den åtminstone tidigt" säger att personen överreagerar. "Du måste tänka positivt" säger att personen ska känna något annat än det den känner. Hur välmenande de än är förmedlar alla tre samma budskap: din rädsla är problemet, och du borde lösa det.

Det som hjälper är enklare. Fråga: "Vill du prata om det, eller vill du tänka på något annat?" Acceptera sedan svaret, vilket det än blir. Stanna kvar i rädslan tillsammans utan att försöka lösa den, och förvänta dig inte att personen ska visa upp återhämtning eller tacksamhet.

Personen du oroar dig för kanske lägger mycket energi på att hantera alla andras oro kring sin cancer, säger till andra att allt är bra och tiger om hur rädd hen är. Du kan hjälpa genom att inte öka den bördan.

Om du tror att personen har det svårare än hen klarar av, sätt varsamt ord på det du ser: "Jag har märkt att du verkar ha det väldigt svårt. Skulle du kunna tänka dig att prata med någon som är specialiserad på det här?" Det är något annat än ett ultimatum. Det lämnar dörren öppen.

Om du vill ha fler formuleringar som hjälper och en lista över dem som inte gör det, tar vår guide om vad man kan säga till någon med cancer och vad man bör undvika upp samtal, sms och kort.

Resten av artikeln är till för dig som lever med den här rädslan. Du är välkommen att läsa vidare.

Rädsla för återfall i cancer: vad det faktiskt är (och inte är)

Rädsla för återfall i cancer, som ofta förkortas FCR efter engelskans fear of cancer recurrence, har en definition som en expertpanel har enats om: rädsla, oro eller farhågor för att cancern ska komma tillbaka eller fortskrida [3]. Samma experter beskriver den som en normal reaktion på erfarenheten av cancer, men som vid en viss punkt kan bli ett problem [3].

En definition fångar däremot inte hur det känns inifrån. Här är en mer uppriktig version: din kropp har visat att det här kunde hända. Därför får varje smärta en annan tyngd nu. En hosta som någon annan skulle ignorera blir något du registrerar. En huvudvärk som tidigare skulle ha passerat obemärkt blir nu något du undersöker i tysthet och fruktar i tysthet.

Det är inte samma sak som allmän hälsoångest, även om de två kan likna varandra utifrån. Din rädsla bottnar i något som faktiskt har hänt dig. Det är en anledning till att råd som bygger på att ifrågasätta "irrationella" tankar kan missa målet. Daniel Hall, psykolog vid Massachusetts General Hospital i USA, har påpekat att vanliga KBT-strategier, som att omformulera irrationella rädslor, kanske inte fungerar och kan få canceröverlevare att känna sig avfärdade när ovissheten de lever med är verklig [4].

Utan insatser tenderar återfallsrädsla att ligga kvar på en ganska stabil nivå över tid [2]. I analysen från 2022 förekom den vid olika cancerformer, på olika kontinenter och oavsett hur lång tid som gått sedan diagnosen [1].

Hall beskriver den som en cirkel av kroppsliga symtom, känslomässigt lidande och beteendeförändringar, där känslorna och beteendena kan förvärra de kroppsliga symtomen och hålla rädslan vid liv [4]. I vardagen kan det se ut så här. Ett hugg, en knöl eller en våg av trötthet väcker rädslan. Rädslan får dig att söka lugnande besked, så du söker på nätet, kontrollerar kroppen eller ringer läkaren igen. Du mår bättre en stund. Sedan slår nästa kroppsliga förnimmelse ännu hårdare.

FCR finns på ett spektrum. En översikt av 87 kvalitativa studier beskrev den som ett kontinuum från ändamålsenliga till mindre ändamålsenliga reaktioner [5]. För vissa är den ett svagt bakgrundsbrus. För andra stör den sömnen, belastar relationer och får vardagen att kännas tillfällig. Båda ytterligheterna är verkliga, och båda förtjänar uppmärksamhet.

Den känslomässiga resan efter en cancerdiagnos är inte en rak linje

Du har säkert hört talas om "sorgens faser", tanken att känslor följer en bestämd serie steg som slutar i acceptans. Det är en prydlig modell. Dina känslor efter en diagnos behöver inte följa den.

De kan överlappa, gå bakåt och återkomma. Du kan känna acceptans på tisdagen och skräck på onsdagen. Du kan må bra i tre månader och sedan bryta ihop vid ett rutinmässigt blodprov ett år efter att behandlingen avslutats.

I stället för det sammanbrott du kanske väntar dig kan du först bli känslomässigt avtrubbad. Det är ett märkligt tillstånd där du ändå fungerar: du går på besök, ställer frågor och fattar beslut medan du knappt bearbetar något känslomässigt alls. Det kan kännas som ett sätt att ta sig igenom något som är för stort att ta in på en gång. Det ser ut som att du hanterar situationen. Det kanske du inte gör, inte än.

Kraschen kan komma senare, ibland precis när alla omkring dig har andats ut. Behandlingen är över. Besöken blir färre. Ditt stödnätverk antar att krisen är över. Det är då du lämnas ensam med det som har hänt dig, vad det kan betyda och vad du nu förväntas göra med det.

Om du har kommit på dig själv med att söka efter de känslomässiga faserna efter en cancerdiagnos månader eller år efter behandlingen var du förmodligen inte ute efter information. Du ville att någon skulle sätta ord på det du kände och säga att det är begripligt. Vår guide om känslomässiga faser efter en cancerdiagnos och vad du kan förvänta dig går igenom den resan mer ingående, inklusive när det kan vara bra att söka professionellt stöd.

Det är begripligt. Tidslinjen är din, ingen annans.

Det som triggar rädslan och som ingen förbereder dig på

Att sätta ord på det som triggar din rädsla får det inte att försvinna, men det kan minska dess makt över dig. När du känner igen vad som utlöser rädslan kan du förbereda dig i stället för att bli överrumplad.

Undersökningsångest: rädslan som byggs upp kring uppföljande bildundersökningar

Undersökningsångest, eller scanxiety, är den oro eller ångest som personer med cancer känner före, under och efter bildundersökningar [6].

Ordet kan låta vardagligt, men forskare tar det på allvar. En översikt från 2023 visade att deltagarna beskrev väntan mellan en undersökning och dess resultat som särskilt stressande, och att denna period återkommer gång på gång för dem som har överlevt cancer [6]. Vissa uppgav att ångesten inte avtog med tiden [6].

Ett besked om att inga tecken på cancer syns ger inte alltid den lättnad du hade väntat dig. Om nästa undersökning redan är bokad kan nedräkningen börja om nästan direkt. Du har fått sex månader av ovisshet, inte sex månader av trygghet.

Inget av detta är irrationellt. Så kan det kännas att leva med verklig, ständig ovisshet. Om undersökningsdagarna får dig ur balans, eller om ett lugnande besked lämnar dig mer tom än du hade väntat dig, betyder det inte att du hanterar livet efter cancer på fel sätt.

Andra utlösande faktorer och varför de tar dig på sängen

Din egen kropp kan vara den starkaste utlösande faktorn, och den som omgivningen har svårast att förstå. Att gång på gång kontrollera en hosta eller huvudvärk kan uppfattas som hypokondri. Men din oro har en verklig bakgrund. Att kontrollera kroppen, söka lugnande besked och undvika vissa situationer hör till de hanteringsmönster som experter beskriver som kännetecken för återfallsrädsla när den blir ett kliniskt problem [3]. Volymen har skruvats upp, och det var inte ditt val.

Påminnelser kan också ta dig på sängen: en väns diagnos, en nyhetsartikel, en tv-reklam eller årsdagen av när du fick din diagnos, påbörjade behandlingen eller fick besked om att cancern var borta. I en översikt av 87 kvalitativa studier beskrev vissa som överlevt cancer sin rädsla i traumaliknande termer, med bland annat starka reaktioner på cancerrelaterade situationer eller minnen [5]. En sådan påminnelse kan rasera en stabil vecka på några minuter, även flera år efter behandlingen.

Överlevnadsskuld: känslan som inte har någon självklar plats

Överlevnadsskuld är verklig, även om ingen förberedde dig på den. I en amerikansk enkät med 108 personer som överlevt lungcancer uppgav 55 % att de hade upplevt överlevnadsskuld kopplad till sin cancer [7]. Studien omfattade bara en cancerform, så den kan inte säga hur vanlig överlevnadsskuld är generellt. Däremot visar den att du är långt ifrån ensam om känslan.

Den kan ta sig flera uttryck, och de förtjänar att beskrivas var för sig.

Det finns en skuld över att ha överlevt någon annan. Om du deltog i en stödgrupp, eller kände någon med en cancer som liknade din, och den personen dog, kan skulden över att själv fortfarande finnas kvar vara djup och förvirrande. Det finns ingen logik i den, och det vet du. Ändå finns den där.

Det finns en skuld över att inte känna sig tillräckligt tacksam. Livet efter cancer är laddat med förväntningar: att du ska komma ur det klokare, mer närvarande och mer tacksam för de små sakerna. Vissa känner så. Andra känner sig utmattade, rädda och arga, och får sedan skuldkänslor för att de inte känner tacksamhet i stället. Du kanske kommer på dig själv med att tänka: ”Jag borde känna mig lyckligt lottad.” Glappet mellan det du förväntas känna och det du faktiskt känner är en smärta i sig.

Det finns en skuld över den ”lättare” diagnosen. Om din cancer upptäcktes tidigt, eller om din behandling var mindre krävande än någon annans, kan du känna att du inte har rätt till din egen rädsla. Men i analysen från 2022 förekom återfallsrädsla vid alla studerade cancerformer och vid alla tidpunkter efter diagnosen [1]. En ”lindrigare” cancer skyddar dig inte från den.

Och det finns en skuld över vad cancern kostade människorna omkring dig. Partnern som tog hand om allt. Föräldern som flög tvärs över landet för att sitta i väntrum. Vännerna som såg dig lida. Du kanske bär på skuld över en omvälvning som du aldrig valde.

De här formerna av skuld tar inte ut varandra, och de tar inte heller bort rädslan. Du kan vara livrädd för att cancern ska komma tillbaka och samtidigt känna skuld över att vara rädd, en och samma tisdagseftermiddag. Livet efter cancer kan rymma båda känslorna.

Föregripande sorg: att sörja en framtid som ännu inte har inträffat

Överlevnadsskuld riktar sig oftast bakåt. Föregripande sorg riktar sig framåt, mot den framtid du är rädd att förlora.

Föregripande sorg innebär att sörja en förlust innan den har inträffat. Du sörjer dina planer, din känsla av trygghet och det liv du hade väntat dig, innan du vet om något av det faktiskt har gått förlorat.

Den kan börja under pågående behandling, inte bara efteråt. Medan du fortfarande är mitt i allt kanske du sörjer en fertilitet som du inte vet om du får behålla, hur behandlingen förändrar ditt utseende, en karriär som satts på paus eller en relation under enorm press. Du sörjer detta samtidigt som du kämpar för ditt liv, och den motsägelsen är utmattande på ett sätt som är svårt att förklara för någon som inte har känt det själv.

Att sörja en möjlig framtid betyder inte att du har gett upp. Den sorgen förtjänar lika mycket utrymme som allt annat du går igenom.

Vill du fördjupa dig? Vår video om psykisk hälsa efter cancer ger råd utifrån psykologi och socialt arbete om hur du kan värna din psykiska hälsa under och efter behandlingen, bland annat när du bör söka professionell hjälp och hur du bygger ett stödnätverk.

Unga vuxna som överlevt cancer bär på en särskild känslomässig börda

Att få en cancerdiagnos vid 25 är inte samma upplevelse som att få den vid 55.

Det betyder inte att någon av upplevelserna förringas. En gemensam arbetsgrupp från European Society for Medical Oncology (ESMO) och European Society for Paediatric Oncology (SIOPE) definierar ungdomar och unga vuxna med cancer som personer mellan 15 och 39 år [8]. För de unga vuxna i gruppen krockar cancern med sådant som äldre personer som överlevt cancer oftast inte behöver hantera samtidigt.

Dina jämnåriga tar examen, börjar arbeta, blir förälskade och får barn. Du går på vårdbesök, hanterar biverkningar och försöker komma fram till vem du ska berätta för och hur du ska förklara vad som har förändrats. Kollisionen mellan livet du hade väntat dig och det du lever är en sorg i sig.

Jämförelsen med andra är obeveklig och oftast osynlig. Att se vänner nå milstolpar som du inte vet om du själv kommer att nå känns annorlunda vid 27 än vid 57. Återfallsrädsla tenderar också att vara starkare hos yngre: i analysen från 2022 minskade den med åldern [1]. Vid 25 handlar det inte bara om rädsla för sjukdom. Det är en rädsla för de årtionden du ännu inte har levt.

Du kanske känner skuld över att vara en börda för föräldrar som ställt om sina liv, eller över belastningen på en partner som inte hade räknat med det här. Du kanske känner skuld över vänner som glidit undan och är osäker på om du ska klandra dem.

Sedan finns identitetsfrågan, som är svår nog i tjugoårsåldern ändå: vem är jag nu? Cancer förändrar din relation till kroppen, dina planer och din känsla för vad som är möjligt. Att reda ut det samtidigt som du fortfarande försöker förstå vem du är är verkligen svårt.

Om du är ung vuxen och försöker hitta din väg efter cancer behöver du inte göra det i sammanhang som är utformade för personer en generation äldre. Vår onlinegemenskap för unga som berörs av cancer är en plats där du kan prata med människor som förstår, och vår artikel om att dejta efter cancer tar upp när du kan berätta om din sjukdomshistoria, hur du sätter gränser och hur du skapar nya relationer.

Vad som faktiskt hjälper, och vad som i det tysta gör det värre

Vad som brukar förvärra rädslan för återfall

Vi börjar här, för det är den del som ingen säger högt.

En del av det du naturligt tar till när rädslan är som starkast kan hålla den vid liv. Undvikande, bekräftelsesökande och kroppskontroller finns alla med bland de kännetecken som experter använder för att beskriva rädsla för återfall som har blivit ett kliniskt problem [3]. De här beteendena känns logiska i stunden, och att ta till dem är ingen karaktärsbrist. Det hjälper bara att veta hur de fungerar.

Att googla symtom är det uppenbara exemplet. När något känns fel är instinkten att ta reda på mer. Du hittar sjukdomar som stämmer in, statistik och foruminlägg från personer som det inte gick bra för. Ångesten ökar och du söker igen. Hall uttrycker det rakt på sak: mer information brukar inte minska ovissheten kring din hälsa. Den skapar mer av den [4]. Han påpekar också att det inte är en evidensbaserad behandling för den här rädslan att förklara någons återfallsrisk för dem [4].

Att gång på gång söka lugnande besked fungerar på samma sätt. Du ringer läkaren igen. Du frågar din partner igen om det är något att oroa sig för. Du mår bättre en dag eller två och behöver sedan lugnande besked igen.

Att undvika uppföljningsbesök är den andra änden av samma mönster. Om oron inför en bildundersökning är så stark att det verkar lättare att hoppa över den, berätta det för ditt vårdteam i stället för att bara utebli.

Sätt att hantera rädslan som har stöd i forskning

När du ser vad som håller rädslan vid liv blir det lättare att förstå de metoder som hjälper. Många av dem försöker inte ta bort ovissheten. De förändrar hur du förhåller dig till den.

Psykologisk behandling hjälper, även om effekterna är måttliga. En översikt från 2019 av 23 kontrollerade studier visade en liten men robust effekt på rädsla för återfall direkt efter behandlingen, och en liten effekt fanns fortfarande kvar vid uppföljningen [2].

Att schemalägga orostid kan låta bakvänt. Du avsätter en bestämd tid varje dag för att tänka igenom din oro ordentligt, och utanför den tiden lägger du den åt sidan: "Det tänker jag på klockan 16." Tekniken, som kallas att skjuta upp oro, är inte specifik för cancer. I en liten studie av forskare i Tyskland minskade den oron hos personer med generaliserat ångestsyndrom jämfört med en väntelistegrupp [9].

Mindfulness och avslappning har stöd i studier med personer med cancer. I en randomiserad studie med 245 personer med cancer och psykisk påfrestning minskade mindfulnessbaserad kognitiv terapi rädslan för återfall, oavsett om deltagarna gick kursen på plats eller på nätet [10]. Hall lyfter också fram att framkalla kroppens avslappningsrespons genom djupandning och meditation som en av de färdigheter som har stöd i forskning [4].

Att röra på kroppen spelar roll, men kanske inte på det sätt du tror. När det gäller måendet är effekten mindre än du kanske hoppas: sammanvägda data från 26 träningsstudier visade överlag mycket små effekter på depressions- och ångestsymtom, med större nytta för personer vars symtom var måttliga till svåra från början [11]. De mer slående forskningsresultaten gäller sjukdomsutfall. I en stor studie av tjocktarmscancer hade personer som följde ett strukturerat treårigt träningsprogram efter cytostatikabehandling signifikant längre sjukdomsfri överlevnad än de som fick informationsmaterial om hälsa [12]. Sömn spelar också roll, så om rädslan håller dig vaken bör du ta upp det med ditt vårdteam.

Positiv psykologi hör hemma vid sidan av allt detta, inte i stället för det. Hall menar att strategier som kreativt skapande, humor och att uppmärksamma sådant du uppskattar också kan vara användbara [4]. Inget av detta handlar om påtvingad positivitet. Du ser bara till att rädslan inte är det enda som färgar tillvaron.

Strukturerade program med fokus på rädsla för återfall prövas också. Vid Massachusetts General Hospital utvecklade Halls team IN FOCUS, som förenar färdigheter från kognitiv beteendeterapi, kropp–sinne-metoder och positiv psykologi, och har genomfört en första randomiserad pilotstudie med 64 personer som överlevt cancer [4]. Det var en liten pilotstudie, så det är ett tidigt steg. I Nederländerna erbjöd SWORD-studien personer som överlevt bröst-, prostata- och kolorektalcancer och hade stark rädsla för återfall en kombinerad form av KBT: fem fysiska träffar och tre korta e-konsultationer. Under 15 månaders uppföljning rapporterade de signifikant lägre rädsla för återfall än personer som fick sedvanlig vård [13].

När du bör be om specialiststöd

Det är skillnad mellan rädsla för canceråterfall som är svår att leva med och rädsla som tar över ditt liv.

En viss rädsla är vanlig [1]. Den kan alltid finnas i ditt liv i någon utsträckning, och målet är inte att få den att försvinna.

Att den tar över livet visar sig mer konkret: att hoppa över uppföljningsbesök för att ångesten är för stark, inte sova ordentligt på flera veckor, få panik av vanliga kroppsliga förnimmelser eller dra sig undan från relationer eller arbete för att rädslan tar så stor plats. Experter beskriver klinisk rädsla för återfall på liknande sätt: ihållande upptagenhet av återfall, oro eller påträngande tankar, ohjälpsamma sätt att hantera situationen som undvikande eller ständiga kontroller, svårigheter att fungera i vardagen, stark psykisk påfrestning och svårigheter att planera för framtiden [3]. Om rädsla eller överlevnadsskuld påverkar dig på något av dessa sätt är det en signal om att söka specialiststöd. Det är inte ett personligt misslyckande och betyder inte att du "inte är stark nog".

Allt stöd för psykisk hälsa är inte likadant. En allmän hänvisning till samtalsstöd kan hjälpa, men behöver inte göra det. En psykoonkolog är specialiserad på de psykologiska aspekterna av cancer, och kuratorer inom cancervården är väl insatta i sjukdomens känslomässiga och praktiska sidor. När du ber om stöd är det värt att fråga efter någon med erfarenhet av livet efter cancer.

Även terapiformen spelar roll. Traditionell KBT går ut på att identifiera och ifrågasätta tankar som inte är hjälpsamma. När det gäller rädsla för återfall är tanken att cancern kan komma tillbaka inte irrationell, och att bli ombedd att argumentera mot den kan kännas som att man inte blir tagen på allvar. I översikten från 2019 gav nyare former av KBT, som arbetar med hur du förhåller dig till dina tankar och känslor, bättre resultat på kort sikt än traditionell KBT [2].

Om specialiststöd inte finns nära dig kan du fråga om alternativ på nätet. I mindfulnessstudien ovan minskade även nätkursen rädslan för återfall [10], och SWORD-programmet kombinerade fysiska träffar med e-konsultationer [13]. Vår artikel Vad innebär det att vara canceröverlevare? tar också upp den känslomässiga sidan av livet efter cancer och hänvisar till stödresurser.

Du får känna allt det här

Om du har läst ända hit befinner du dig förmodligen mitt i det här, snarare än att betrakta det på avstånd.

Utan hjälp tenderar rädslan för canceråterfall att ligga kvar på samma nivå snarare än att avta [2]. Med rätt stöd kan den lindras: psykologisk behandling minskar den, och i översikten från 2019 fanns en liten effekt fortfarande kvar vid uppföljningen [2]. Överlevnadsskuld försvinner inte heller enligt någon bestämd tidsplan. Det realistiska målet är att de här känslorna ska ta mindre plats, inte försvinna.

Du behöver inte må bättre än du gör just nu. Du behöver inte vara tacksam. Du behöver inte ha hittat någon lärdom i det.

Om någon del av den här artikeln kändes så välbekant att du vill dela den, kan det vara ditt nästa steg: med ditt vårdteam, med en kurator eller med någon annan som överlevt cancer och redan förstår vad du menar. Vår gemenskap på nätet är full av människor som gör det.

Referenser

[1] Luigjes-Huizer, Y. L., Tauber, N. M., Humphris, G., Kasparian, N. A., Lam, W. W. T., Lebel, S., Simard, S., Smith, A. B., Zachariae, R., Afiyanti, Y., Bell, K. J. L., Custers, J. A. E., de Wit, N. J., Fisher, P. L., Galica, J., Garland, S. N., Helsper, C. W., Jeppesen, M. M., Liu, J., . . . van der Lee, M. L. (2022). Hur vanligt är rädsla för återfall i cancer hos canceröverlevare och patienter? En systematisk översikt och metaanalys av individuella deltagardata. Psycho-Oncology, 31(6), 879-892. https://doi.org/10.1002/pon.5921

[2] Tauber, N. M., O'Toole, M. S., Dinkel, A., Galica, J., Humphris, G., Lebel, S., Maheu, C., Ozakinci, G., Prins, J., Sharpe, L., Smith, A. B., Thewes, B., Simard, S., & Zachariae, R. (2019). Effekten av psykologiska interventioner på rädsla för återfall i cancer: En systematisk översikt och metaanalys. Journal of Clinical Oncology, 37(31), 2899-2915. https://doi.org/10.1200/JCO.19.00572

[3] Lebel, S., Ozakinci, G., Humphris, G., Mutsaers, B., Thewes, B., Prins, J., Dinkel, A., & Butow, P. (2016). Från normal reaktion till kliniskt problem: Definition och kliniska kännetecken för rädsla för återfall i cancer. Supportive Care in Cancer, 24(8), 3265-3268. https://doi.org/10.1007/s00520-016-3272-5

[4] Esty, A. (2024, juli). Att hjälpa patienter att hantera rädsla för återfall i cancer. Harvard Medicine Magazine. https://magazine.hms.harvard.edu/articles/helping-patients-cope-fear-cancer-recurrence

[5] Almeida, S. N., Elliott, R., Silva, E. R., & Sales, C. M. D. (2019). Rädsla för återfall i cancer: En kvalitativ systematisk översikt och metasyntes av patienters upplevelser. Clinical Psychology Review, 68, 13-24. https://doi.org/10.1016/j.cpr.2018.12.001

[6] Derry-Vick, H. M., Heathcote, L. C., Glesby, N., Stribling, J., Luebke, M., Epstein, A. S., & Prigerson, H. G. (2023). Oro inför bildundersökningar bland vuxna med cancer: En kartläggande översikt som vägledning för forskning och interventioner. Cancers, 15(5), Artikel 1381. https://doi.org/10.3390/cancers15051381

[7] Perloff, T., King, J. C., Rigney, M., Ostroff, J. S., & Johnson Shen, M. (2019). Överlevnadsskuld: Den dolda bördan av att överleva lungcancer. Journal of Psychosocial Oncology, 37(5), 573-585. https://doi.org/10.1080/07347332.2019.1569191

[8] Ferrari, A., Stark, D., Peccatori, F. A., Fern, L., Laurence, V., Gaspar, N., Bozovic-Spasojevic, I., Smith, O., De Munter, J., Derwich, K., Hjorth, L., van der Graaf, W. T. A., Soanes, L., Jezdic, S., Blondeel, A., Bielack, S., Douillard, J.-Y., Mountzios, G., & Saloustros, E. (2021). Ungdomar och unga vuxna (AYA) med cancer: Ett ställningstagande från AYA-arbetsgruppen inom European Society for Medical Oncology (ESMO) och European Society for Paediatric Oncology (SIOPE). ESMO Open, 6(2), Artikel 100096. https://doi.org/10.1016/j.esmoop.2021.100096

[9] Krzikalla, C., Buhlmann, U., Schug, J., Kopei, I., Gerlach, A. L., Doebler, P., Morina, N., & Andor, T. (2024). Att skjuta upp oro ur ett metakognitivt perspektiv: En randomiserad studie med väntelistekontroll. Clinical Psychology in Europe, 6(2), Artikel e12741. https://doi.org/10.32872/cpe.12741

[10] Compen, F., Bisseling, E., Schellekens, M., Donders, R., Carlson, L., van der Lee, M., & Speckens, A. (2018). Mindfulnessbaserad kognitiv terapi vid fysiska möten och via internet jämfört med sedvanlig behandling för att minska psykisk påfrestning hos patienter med cancer: En randomiserad kontrollerad multicenterstudie. Journal of Clinical Oncology, 36(23), 2413-2421. https://doi.org/10.1200/JCO.2017.76.5669

[11] Kenkhuis, M. F., Doorenbos, M., Mast, I. H., Aaronson, N. K., van Beurden, M., Bohus, M., Courneya, K. S., Daley, A. J., Galvão, D. A., Goedendorp, M. M., van Harten, W. H., Hayes, S. C., Hiensch, A. E., Irwin, M. L., Kersten, M. J., Knoop, H., May, A. M., McConnachie, A., van Mechelen, W., . . . Buffart, L. M. (2025). Träningens effekter på depressions- och ångestsymtom varierar beroende på patientegenskaper, kliniska faktorer och interventionens utformning hos canceröverlevare: Resultat från sammanvägda analyser av individuella deltagardata från 26 randomiserade kontrollerade studier. Supportive Care in Cancer, 33(7), Artikel 647. https://doi.org/10.1007/s00520-025-09646-9

[12] Courneya, K. S., Vardy, J. L., O'Callaghan, C. J., Gill, S., Friedenreich, C. M., Wong, R. K. S., Dhillon, H. M., Coyle, V., Chua, N. S., Jonker, D. J., Beale, P. J., Haider, K., Tang, P. A., Bonaventura, T., Wong, R., Lim, H. J., Burge, M. E., Hubay, S., Sanatani, M., . . . Booth, C. M. (2025). Strukturerad träning efter adjuvant cytostatikabehandling vid tjocktarmscancer. The New England Journal of Medicine, 393(1), 13-25. https://doi.org/10.1056/NEJMoa2502760

[13] Burm, R., Thewes, B., Rodwell, L., Kievit, W., Speckens, A., van de Wal, M., & Prins, J. (2019). Långsiktig effekt och kostnadseffektivitet av kombinerad internet- och mottagningsbaserad kognitiv beteendeterapi vid stark rädsla för återfall hos överlevare av bröst-, prostata- och kolorektalcancer: Uppföljning av den randomiserade kontrollerade SWORD-studien. BMC Cancer, 19, Artikel 462. https://doi.org/10.1186/s12885-019-5615-3