När onkologen säger att det inte blir mer cytostatika: vad det betyder och vad som händer sedan

Viktigast att ta med sig

• När din onkolog säger att det inte blir mer cytostatika är det inte ett entydigt besked. Det kan betyda tre helt olika saker: att behandlingen har fungerat och du inte behöver mer, att den har slutat fungera eller att din kropp behöver en paus. Att förstå vilket besked du just har fått är viktigare än nästan allt annat.
• Det är normalt att bli omskakad eller inte kunna tänka klart under besöket. Det är lätt att gå därifrån utan att ställa de frågor du senare önskar att du hade ställt.
• Att avsluta cytostatikabehandling är inte detsamma som att avsluta vården [1]. Beroende på din situation kan underhållsbehandling, målriktade läkemedel, kliniska studier, palliativ vård och aktiv exspektans vara värda att fråga om.
• ”Ingen mer cytostatika” behöver inte betyda ”det finns inget mer att göra”.
• Palliativ vård och hospicevård är inte samma sak, och palliativ vård är inte bara till för livets slutskede [2][3]. Du kan få den samtidigt som du fortfarande får behandling [4].
• Den här artikeln är till för att hjälpa dig att tänka klart mellan besöken. Den kompletterar samtalet med ditt vårdteam. Den ersätter det inte.

Du hörde ”ingen mer cytostatika”. Här är vad det faktiskt betyder.

När din onkolog säger att det inte blir mer cytostatika kan rummet bli tyst på ett sätt du inte var beredd på. Kanske nickade du. Kanske skrev du ner något. Kanske hann du ut till bilen innan frågorna började strömma till, och då fanns det ingen att fråga.

Du vet inte om du just fick ett bra besked eller ditt livs värsta besked. Den ovissheten är en smärta i sig, och du får känna så.

Här är något som är lätt att missa i stunden: samma ord kan betyda tre helt olika saker. Ett av beskeden kan betyda att det går bra för dig. Ett betyder att planen ändras. Ett betyder att det är dags att fokusera på lindring och den tid du har. När de sägs på andra sidan ett skrivbord kan de låta nästan likadana, men det är de inte.

Under de närmaste minuterna vill jag hjälpa dig att reda ut vilket samtal du faktiskt befinner dig i och vad som kan hända sedan i varje situation. Vi tar det lugnt. Du kan återvända till vilken del som helst när du känner dig redo.

De tre skälen till att en onkolog avslutar cytostatikabehandling

Börja med att hålla fast vid den här utgångspunkten. Resten av artikeln bygger på den.

Tänk på det som tre möjligheter. Cytostatikan har fungerat och du behöver inte mer. Den fungerar inte längre och skadan överväger nu nyttan. Eller så behöver din kropp återhämta sig, antingen som en planerad paus eller för att den inte kan tåla mer just nu utan för stora risker.

Problemet är att det är lätt att uppfatta alla tre som samma sak: ”Jag är döende.” Orden ”vi ska avsluta cytostatikabehandlingen” bär på hela den känslomässiga tyngden av cancer, och därför kan tankarna fylla i den mest skrämmande betydelsen. Ibland säger läkaren att behandlingen har gjort sitt jobb.

Din första uppgift är alltså inte att vara modig eller att planera något. Det är bara att ta reda på vilken av de tre situationerna du befinner dig i. Allt annat beror på det svaret.

Så kan du förstå vilket samtal du befinner dig i

Orden som ditt vårdteam använder, tillsammans med undersökningsresultaten, kan ge dig ledtrådar.

Om läkaren nämner att du har slutfört de planerade behandlingscyklerna, att en bildundersökning inte visar några tecken på cancer eller att du har en låg återfallsriskpoäng, kan det tyda på det positiva beskedet. Om du hör ”progression”, ”cancern växer” eller ”behandlingen håller den inte tillbaka längre” kan det tyda på det andra samtalet. Om du hör ”dina blodvärden är för låga”, ”vi låter kroppen få tid att återhämta sig” eller ”vi avvaktar och följer utvecklingen” kan det tyda på en paus. Det här är ledtrådar, inte svar.

Det enda sättet att veta säkert är att fråga rakt ut. Längre fram ger jag dig konkreta formuleringar, så att du inte behöver hitta orden i en stund när tankarna har låst sig.

”Vi avslutar för att behandlingen har fungerat”

Det här är beskedet du kanske inte hade förberett dig på, och det förekommer verkligen.

Cytostatika ges vanligtvis i cykler under flera månader, och ett av syftena är att bota cancern om det är möjligt [7]. När de planerade behandlingscyklerna är genomförda är cytostatikabehandlingen klar.

Ibland är frågan om du alls behöver cytostatika. Vid vissa former av tidig bröstcancer kan läkare använda ett genomiskt test, till exempel Oncotype DX, tillsammans med andra faktorer som stöd för beslutet [8]. Om resultatet talar emot cytostatika betyder det inte att vårdteamet ger upp om dig. Det betyder att de besparar dig en behandling du kanske inte behöver.

Du kan också få höra ”inga tecken på sjukdom”. Det är ett underbart uttryck, men också ett förvirrande sådant. Läkare talar oftast om remission, vilket innebär att det inte finns några tecken på cancer i kroppen, snarare än om bot, eftersom de inte kan vara säkra på att cancern är helt borta [9]. Det betyder alltså inte alltid ”botad”.

Behandlingen kan också fortsätta i en annan form. Vid östrogenreceptorpositiv (ER-positiv) invasiv bröstcancer rekommenderar till exempel brittiska NICE:s riktlinjer att hormonell (endokrin) behandling erbjuds och att fördelar och risker med att fortsätta efter fem år diskuteras [5]. Fråga läkaren om något sådant är aktuellt för dig.

Varför kan det då kännas som att falla, snarare än att flyga, när cytostatikabehandlingen tar slut?

Varför det fortfarande kan kännas skrämmande när behandlingen är klar

I flera månader har cytostatikan varit det som stått mellan dig och cancern. Infusionerna var påfrestande, men de var också ett bevis på att du gjorde allt som var möjligt. När de upphör försvinner det stödet.

När behandlingen avslutas kan rädslan för återfall ta plats. Varje smärta kan väcka frågor. Du inbillar dig inte, och du är långt ifrån ensam. En översikt som sammanställde individdata från 46 studier av personer som haft eller levde med cancer visade att mer än hälften av de 9 311 deltagarna i huvudanalyserna fick 13 poäng eller mer på en skala från 0 till 36 för rädsla för canceråterfall [10]. Den rädslan förtjänar verkligt stöd, inte ett glatt ”nu är du klar, gå och fira”.

Om det är här du befinner dig har Beat Cancer resurser för livet efter cancer, till exempel vår artikel om långvariga biverkningar av cancerbehandling och ett webbinarium om psykisk hälsa och psykosocial vård för unga som har haft cancer. Där tas de känslomässiga utmaningar upp som kan finnas kvar när den aktiva behandlingen avslutas och resten av livet ska börja igen.

"Vi avslutar eftersom behandlingen inte fungerar"

Det här är den svåraste situationen, så jag ska vara ärlig mot dig och inte försköna något.

När en cancersjukdom inte kan botas kan det efter flera olika behandlingar komma en punkt då mer cytostatika riskerar att göra mer skada än nytta [11]. Det kan innebära att cancern växer trots cytostatikan, eller att biverkningarna tar mer ifrån dig än behandlingen ger tillbaka.

Cancerceller kan anpassa sig. Vissa utvecklar mutationer som gör dem resistenta mot ett läkemedel som tidigare höll dem tillbaka, och ibland kan du få en annan typ av behandling om det händer [9]. Det är inte ett tecken på att du har gjort något fel, och det är inte ett tecken på att du inte har kämpat tillräckligt hårt.

När det här händer väger din onkolog nyttan mot påfrestningarna. En behandling som kanske ger några extra veckor men låter biverkningarna ta större delen av dem är något annat än en som ger tid då du faktiskt kan leva väl. Den avvägningen, tillsammans med dina värderingar, ligger till grund för beslutet.

Att avsluta här kan innebära att målet förändras. Cytostatika kan ges för att bota cancern, krympa den eller hindra den från att sprida sig, eller för att lindra symtom [7]. När målet inte längre är att hålla cancern under kontroll kan fokus i stället flyttas till att värna om hur du mår och hur du lever. Palliativ vård finns till för just det, och den kan ges parallellt med annan behandling [4]. Det är en ny riktning, inte vägens slut.

Att avsluta cytostatika är inte att "ge upp"

Jag vill säga det här tydligt, eftersom skuldkänslorna kring det kan vara så tunga.

Att välja att avsluta en behandling som skadar dig mer än den hjälper är inte att kapitulera. Det är ett beslut om hur du vill använda din tid och energi. European Society for Medical Oncology (ESMO) skriver i sin patientguide att det krävs mod för att avsluta en behandling, precis som det krävs mod för att prova en ny [11]. Att tala om att "kämpa" och "strida" kan förvandla ett medicinskt beslut till ett moraliskt prov som du kan misslyckas med. Du kan inte misslyckas med det här.

Om en vän berättade att hen skulle avsluta en behandling som fick hen att må fruktansvärt och inte fungerade, skulle du förstå. Visa dig själv samma förståelse.

Vad är "värt det"? Att väga nytta mot biverkningar

En fråga som dyker upp är: när är cytostatika inte längre värt det? Det kan bara du och ditt vårdteam svara på, men det finns ett sätt att resonera kring det.

Den uppriktiga frågan är: ger den här behandlingen mig fler bra dagar än dåliga? Fråga din onkolog hur väl behandlingen har fungerat hittills, hur mycket extra tid den realistiskt kan ge och hur den påverkar din vardag. Dina egna värderingar får också väga in. En del accepterar svåra biverkningar för en chans till mer tid. Andra bestämmer sig för att kvalitet är viktigare än kvantitet. Båda är rimliga val.

Berätta också om eventuella andra sjukdomar, som hjärtsjukdom eller diabetes, och fråga hur de påverkar bedömningen. Åldern i sig bör inte avgöra frågan: en frisk 78-åring och en skör 78-åring är inte samma patient.

"Din kropp behöver en paus"

Det finns en tredje situation som lätt glöms bort och som kan misstas för en dödsdom.

Ibland görs ett uppehåll i cytostatikabehandlingen för att kroppen behöver tid att återhämta sig. Cytostatika ges vanligtvis i kurer, och ditt vårdteam kan kontrollera dina blodvärden före varje behandling [7]. Om blodvärdena inte har återhämtat sig kan nästa behandling skjutas upp en eller två veckor. En sådan fördröjning försämrar inte behandlingens effekt, enligt patientguiden från The Christie [6].

Berätta för ditt vårdteam om biverkningarna känns för svåra. Du kan när som helst ta tillbaka ditt samtycke till behandlingen, och de går då igenom med dig vad det skulle innebära [6].

Fråga om du erbjuds ett tillfälligt uppehåll, där behandlingen återupptas när du har återhämtat dig, eller ett byte till en skonsammare underhållsbehandling som ska hålla sjukdomen stabil med färre biverkningar. Det är två olika planer.

Vid vissa långsamt växande cancersjukdomar kan vårdteamet föreslå att man följer sjukdomen i stället för att behandla direkt. NHS beskriver detta som att "avvakta och följa" vid långsamt växande non-Hodgkinlymfom: regelbundna undersökningar för att följa lymfomet, och behandling när undersökningarna visar att den behövs [12]. För prostatacancer beskriver NHS två varianter, exspektans (regelbundna kontroller och blodprover hos allmänläkaren) och aktiv monitorering (regelbundna prover och bilddiagnostiska undersökningar på sjukhus). I båda fallen pratar vårdteamet med dig om behandlingsalternativ om cancern växer eller börjar ge symtom [13].

Det kan kännas ologiskt när varje instinkt säger "gör något". Vid rätt typ av cancer är det en genomtänkt plan, inte försummelse.

Ett uppehåll är inte samma sak som ett avslut. Det allra viktigaste du kan göra här är att få klarhet i vilket av dem du erbjuds.

Vad händer efter cytostatikabehandlingen: underhållsbehandling, palliativ vård eller hospice

Oavsett varför cytostatikabehandlingen avslutades tar din vård inte slut där. I Storbritannien kan till exempel sjukhusteamet lämna över vården till din allmänläkare och ett palliativt öppenvårdsteam, som hjälper dig att hantera symtom [1]. Vad som händer sedan beror på vilket samtal som är aktuellt för dig.

Om behandlingen fortsätter i en annan form kan du fråga om det kan innebära underhållsbehandling, ett målriktat läkemedel mot en specifik mutation i din tumör, immunterapi eller en klinisk studie. Resistens mot ett läkemedel behöver inte betyda att alternativen är slut, eftersom en annan typ av behandling ibland kan användas [9].

Om fokus flyttas till lindring och välbefinnande är det här palliativ vård och hospice kommer in. Det finns ett missförstånd som är värt att reda ut: palliativ vård är inte samma sak som hospice, och den är inte bara till för människor som är döende. Den kan börja tidigt i sjukdomsförloppet och ges parallellt med behandlingar som cytostatika [4], och vid avancerad cancer kan den inledas när som helst efter diagnosen [2]. Teamet hjälper dig och din familj med symtom som smärta eller illamående och med känslomässiga, existentiella och praktiska behov [2].

Gör det någon skillnad att börja med palliativ vård tidigt? En Cochraneöversikt av sju studier med 1 614 vuxna med avancerad cancer visade att tidig palliativ vård möjligen kan förbättra livskvaliteten något och minska symtomens intensitet, men tillförlitligheten i underlaget var låg [14]. Den kunde inte visa någon effekt på överlevnaden, och underlaget för detta hade mycket låg tillförlitlighet [14].

Palliativ vård och hospice: vad är skillnaden?

De två begreppen är lätta att blanda ihop. Här är skillnaden.

Palliativ vård handlar om livskvalitet för dig och din familj och kan vara en del av vården tidigt i en sjukdom, parallellt med behandling [4]. Hospicevård är till för människor med en obotlig sjukdom. Enligt NHS erbjuder hospice vård från det att en sjukdom bedöms vara terminal, även om ett palliativt hospiceteam kan hjälpa till att lindra symtom som smärta eller andnöd tidigare [3].

Att välja hospice behöver inte betyda att det handlar om de sista dagarna. Enligt NHS behöver hospicevård inte ges kontinuerligt, och den är inte knuten till en enda byggnad: den kan ges hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller som dagvård på hospice [3]. Fråga ditt vårdteam vilken hospicevård och palliativ vård som finns där du bor. Vår guide om Palliativ vård och hospice: den verkliga skillnaden går igenom skillnaden mer ingående.

Om du tar med dig en sak från det här avsnittet: att fråga om palliativ vård betyder inte att du väljer att dö. Det betyder att du vill må bättre. Det är två olika önskemål.

När en klinisk studie eller en ny medicinsk bedömning kan vara aktuell

När en behandling slutar fungera är kliniska studier och en ny medicinsk bedömning två möjligheter värda att undersöka.

Fråga din onkolog om det finns kliniska studier som kan passa din cancersjukdom och din situation. Att delta i en studie är ett personligt val och passar inte alla [11]. Varje studie har egna kriterier för deltagande, och det bästa första steget är oftast att prata med din cancerspecialist [15].

Det är också rimligt att be om en ny medicinsk bedömning. I ESMO:s patientguide står det att det kan vara till nytta att få andra läkares bedömningar innan man fattar ett slutgiltigt beslut om behandling [11]. En annan specialist kan bekräfta planen, vilket i sig kan ge trygghet, eller lyfta fram ett alternativ som ditt vårdteam inte har tagit upp. Att be om det är ingen förolämpning mot din onkolog; det visar att du tar din egen vård på allvar.

Frågor att ställa till din onkolog just nu

Det här är avsnittet att ta en skärmbild av, skriva ut eller ge till den som följer med dig. När allt känns överväldigande är det svårt att komma på frågor. Att känna igen dem är lättare. Så ta med dig de här i fickan.

Gruppera dem efter vad du försöker få klarhet i.

För att ta reda på vilket samtal som är aktuellt för dig:

• "Slutar vi för att behandlingen har fungerat, för att den inte fungerar eller för att min kropp behöver en paus?"
• "Har målet med min vård förändrats?"

För att förstå hur läget ser ut:

• "Vad betyder det här för min prognos, uttryckt på ett enkelt sätt?"
• "Om cytostatikabehandlingen inte fungerar, hur utvecklas cancern nu?"

För att få veta vilka alternativ du har:

• "Finns det andra behandlingar, målriktade läkemedel eller kliniska studier som jag kan vara aktuell för?"
• "Skulle palliativ vård kunna hjälpa mig att må bättre, och kan jag börja med den nu?"

För att ta nästa steg:

• "Vad händer om vi inte gör något?"
• "Vad skulle få oss att återuppta eller ändra behandlingen?"
• "Vem ringer jag, och när, om något förändras före mitt nästa besök?"

Du behöver inte ställa alla de här frågorna. Välj dem som är viktigast, be vårdteamet att ta det långsammare och ta med någon vars enda uppgift är att anteckna. Det finns inget pris för att bli klar med besöket snabbt.

Så pratar du med din familj om beskedet

Du kanske fortfarande är omtumlad, och nu finns det människor som behöver få höra det från dig. Det är mycket att bära på en gång.

Du bestämmer vad du vill berätta och när. Du är inte skyldig att ge alla en fullständig genomgång samma eftermiddag. Det går bra att först berätta för en person du litar på och låta nyheten spridas därifrån, eller att säga till andra: "Jag håller fortfarande på att ta in det här och berättar mer när jag orkar."

Räkna med olika reaktioner. En del blir tysta, andra gråter och några försöker genast lösa situationen med kosttillskott och artiklar. Inget av det handlar om dig. När någon frågar hur de kan hjälpa till, ge dem en konkret uppgift: skjuts till ett besök, några måltider eller en eftermiddag då de bara sitter med dig utan att nämna cancer alls.

Att stötta någon som har fått besked om att cytostatikabehandlingen avslutas

Om du läser det här för någon annans skull kan följande vara till hjälp.

Lyssna mer än du försöker lösa. Stå emot impulsen att fylla tystnaden med påtvingad positivitet eller att insistera på att personen ska "vara stark". Släpp pratet om kamp. Pressen att vara modig kan vara utmattande, och det en människa mest av allt behöver kan vara att få vara rädd och ändå vara älskad.

Låt personen visa vägen när det gäller hopp och ärlighet. Vissa dagar vill hen prata om det som väntar. Andra dagar vill hen prata om vad som helst annat. Båda delarna är okej. Och erbjud konkret hjälp, inte det vaga "säg till om du behöver något", som lägger tillbaka ansvaret på personen.

Om cytostatikabehandlingen har avslutats för att den inte längre fungerar och din närstående kanske närmar sig livets slut, tar vår artikel om Vad man kan säga till någon som är döende i cancer upp tröstande formuleringar och ord att undvika.

Beat Cancers stödgemenskap på nätet för cancerberörda kan också hjälpa dig att få kontakt med andra som har varit i precis din situation, vilket ibland kan kännas annorlunda än stöd från människor som inte har det.

Att hitta stöd när planen ändras

När behandlingsrutinen upphör kan sorgen komma, och den kan överraska dig, oavsett vilket av de tre skälen som har fört dig hit. Infusionsstolen, schemat, teamet du träffade varje vecka – allt detta gav struktur åt dina dagar. Att förlora den strukturen kan kännas som att tappa fotfästet, även när beskedet är positivt.

Du behöver inte kämpa dig igenom det här ensam. Det är värt att fråga om samtalsstöd och stödgrupper, särskilt grupper för personer i samma fas, vare sig det handlar om livet efter cancer eller avancerad cancer. Ett palliativt vårdteam kan hjälpa dig med känslomässiga och praktiska behov, inte bara med dina symtom [2]. Praktisk hjälp är också viktig, till exempel vägledning kring ekonomi och logistik när behandlingen ändras och inkomster eller kostnader förändras.

Att behöva den här typen av stöd är inte ett tecken på svaghet. Efter det du har gått igenom är det helt rimligt att be om det. Beat Cancers fullständiga resursbibliotek är ett ställe att börja på när du känner dig redo att söka.

Ett samtal i taget

Det var här vi började, och det gäller fortfarande: när din onkolog säger att det inte blir mer cytostatika är det början på ett samtal, inte slutet på ett.

Det kan betyda en av tre saker. Behandlingen fungerade. Den har slutat fungera. Eller så behöver din kropp en paus. Det mest hjälpsamma du kan göra är att ta med frågorna ovan till ditt vårdteam och ta reda på vilket samtal det faktiskt handlar om för dig.

Oavsett svaret är det inte att ge upp att avsluta cytostatikabehandlingen, och det behöver inte betyda att inget mer kan göras. Det finns fortfarande val att göra, välbefinnande att värna om och människor som vill gå vid din sida genom det här. Ta ett besök, en fråga och en dag i taget.

Referenser

[1] Guy's and St Thomas' NHS Foundation Trust. (2024, februari). Att få hjälp med symtom efter avslutad cancerbehandling. https://www.guysandstthomas.nhs.uk/health-information/getting-help-with-symptoms-after-you-stop-cancer-treatment

[2] Cancer Research UK. (2025, 19 mars). Palliativ vård. https://www.cancerresearchuk.org/about-cancer/treatment/palliative

[3] NHS. (2026, 26 februari). Hospicevård. https://www.nhs.uk/tests-and-treatments/end-of-life-care/where-you-can-have-care/hospice-care/

[4] Världshälsoorganisationens regionkontor för Europa. (2023, 1 juni). Palliativ vård [Faktablad]. https://www.who.int/europe/news-room/fact-sheets/item/palliative-care

[5] National Institute for Health and Care Excellence. (2018). Tidig och lokalt avancerad bröstcancer: Diagnostik och behandling (NICE-riktlinje NG101; senast uppdaterad 2025, 14 april). https://www.nice.org.uk/guidance/ng101/resources/early-and-locally-advanced-breast-cancer-diagnosis-and-management-pdf-66141532913605

[6] The Christie NHS Foundation Trust. (2025, augusti). Systemisk cancerbehandling (SACT): En vägledning för patienter och deras närstående (CHR/015/01.03.04, version 20). https://www.christie.nhs.uk/media/0k1bbwwe/015-systemic-anti-cancer-treatment-sact-a-guide-aug-2025-final.pdf

[7] NHS. (2025, 14 februari). Cytostatikabehandling. https://www.nhs.uk/tests-and-treatments/chemotherapy/

[8] National Institute for Health and Care Excellence. (2024, 9 maj). Tumörprofileringstester som vägledning för beslut om adjuvant cytostatikabehandling vid tidig bröstcancer (NICE-vägledning HTG719). https://www.nice.org.uk/guidance/htg719/resources/tumour-profiling-tests-to-guide-adjuvant-chemotherapy-decisions-in-early-breast-cancer-pdf-1809600590318533

[9] Cancer Research UK. (2023, 9 oktober). Varför vissa cancersjukdomar återkommer. https://www.cancerresearchuk.org/about-cancer/what-is-cancer/how-cancer-start-grow-spread/why-some-cancers-come-back

[10] Luigjes-Huizer, Y. L., Tauber, N. M., Humphris, G., Kasparian, N. A., Lam, W. W. T., Lebel, S., Simard, S., Smith, A. B., Zachariae, R., Afiyanti, Y., Bell, K. J. L., Custers, J. A. E., de Wit, N. J., Fisher, P. L., Galica, J., Garland, S. N., Helsper, C. W., Jeppesen, M. M., Liu, J., . . . van der Lee, M. L. (2022). Hur vanligt är rädsla för återfall i cancer bland canceröverlevare och patienter? En systematisk översikt och metaanalys av individuella deltagardata. Psycho-Oncology, 31(6), 879-892. https://doi.org/10.1002/pon.5921

[11] ESMO:s arbetsgrupp för palliativ vård. (2011). En vägledning för patienter med avancerad cancer: Få ut så mycket som möjligt av kontakten med din onkolog. ESMO Press. https://dam.esmo.org/image/upload/v1737536221/EN%20%7C%20A%20Guide%20for%20Patients%20with%20Advanced%20Cancer.pdf

[12] NHS. (2026, 10 mars). Behandling av non-Hodgkinlymfom. https://www.nhs.uk/conditions/non-hodgkin-lymphoma/treatment/

[13] NHS. (2025, 31 juli). Behandling av prostatacancer. https://www.nhs.uk/conditions/prostate-cancer/treatment/

[14] Haun, M. W., Estel, S., Rücker, G., Friederich, H.-C., Villalobos, M., Thomas, M., & Hartmann, M. (2017). Tidig palliativ vård för vuxna med avancerad cancer. Cochrane Database of Systematic Reviews, 2017(6), artikel CD011129. https://doi.org/10.1002/14651858.CD011129.pub2

[15] Cancer Research UK. (2025, 30 maj). Så deltar du i en klinisk studie. https://www.cancerresearchuk.org/about-cancer/find-a-clinical-trial/how-to-join-a-clinical-trial