Övergången från barncentrerad pediatrisk vård till vuxensjukvård är inte bara begränsad till övergången från välbekanta strukturer till något okänt, utan omfattar hela uppväxtprocessen, där individer blir oberoende av sina föräldrar och tar ansvar för sin egen sjukdomshantering.
Unga människor löper särskild risk att förlora kontakten med sjukvården under denna fas, och övergången för unga människor med kroniska sjukdomar är förknippad med en hög risk för minskad följsamhet och försämrad hälsostatus.
Studier tyder på att övergångsprogram kan vara till hjälp, men det finns inga bevis för om riskerna kan minskas eller vilka komponenter i insatserna som särskilt bidrar till ett bättre resultat.
Därför genomfördes en systematisk litteratursökning som resulterade i 40 studier. I övergångsinterventionerna användes flera programkomponenter, t.ex. övergångskoordinatorer, patientutbildningsprogram eller webbaserade interventioner.
Utfallen omfattade livskvalitet, övergångsspecifik kunskap, följsamhet och förlust vid uppföljning. Trettioåtta studier visade gynnsamma effekter i interventionsgruppen respektive efter interventionen. Den övergripande studiekvaliteten var låg. Ett stort antal studier som utvärderade övergångsspecifika interventioner inkluderades.
Övergångsspecifika insatser verkar ha positiva effekter på psykosociala utfall och följsamhet. Främjande av hälsokunskap, tidsbokning och användning av tekniska hjälpmedel (webbplatser, SMS) verkar vara särskilt användbara i övergångsprocessen. Eftersom patientpopulationen var diversifierad kan resultaten överföras till andra sjukdomar. Även om studiens övergripande kvalitet var dålig är det möjligt att dra vissa slutsatser.
I framtida studier bör man sträva efter att inkludera ett stort antal patienter under längre tidsperioder för att kunna bedöma långtidsresultaten.
