Den vård som ges till vuxna canceröverlevare i Sverige är ojämlik och beroende av geografisk placering.
Sverige är indelat i 21 län, som har bildat sex regioner där flera av dessa län samarbetar. På många orter är man beroende av enskilda eldsjälar för att kunna ge vård, vilket gör systemet sårbart. Dessutom finns det ett behov av att landstingens olika digitala system för journaler ska kunna kommunicera.
I förlängningen finns en förhoppning om att de svenska systemen ska kunna kommunicera även med andra nationella system. Prof. Hägglund är osäker på om staten bör involveras mer, men anser att det är en självklarhet att fatta gemensamma beslut och att implementera dem på ett likvärdigt sätt. Att använda de olika nationella registren för canceröverlevare, som Salubs register, är av största vikt eftersom det gör det möjligt för vårdgivarna att se vilka behandlingar som kan orsaka en viss komplikation senare, och potentiellt förhindra det hos framtida patienter.
Även om det nya nationella vårdprogrammet lanserades relativt nyligen är det också en fråga om budgetering och prioriteringar



