Lär känna Ana Maria som lever med och bortom sin cancerupplevelse - från hennes framgångar i den akademiska världen till hennes passion för dans, spel och att sprida positivitet. Upptäck de element som definierar henne, från hennes smittande leende till hennes kärlek till magiska sagor och Minions.
Vad heter du? Hur gammal är du? Var kommer du ifrån?
Mitt namn är Ana Maria Totovina. Jag är 29 år gammal och kommer från Rumänien.
Vad är din diagnos?
Akut lymfoblastisk leukemi.
Hur och när fick du reda på din diagnos?
Jag fick diagnosen akut lymfoblastisk leukemi vid 16 års ålder. Jag hade dansat sedan jag var 6 år gammal, och vid något tillfälle började jag uppleva en olidlig smärta i lederna i mina knän och fotleder. Till en början trodde jag att smärtan berodde på dansen, men senare, efter mer detaljerade tester, fick jag reda på att det faktiskt var leukemi. Jag minns att läkaren kom in på avdelningen och informerade mig och min mamma om att diagnosen verkligen var leukemi. Han nämnde att jag skulle genomgå ytterligare specialiserade tester för att fastställa den specifika typen av leukemi och vilken behandling som krävdes.
Vad har du lärt dig av din cancerupplevelse?
Det finns en film som heter Collateral Beauty, där det finns ett citat som jag tyckte så mycket om: "Se bara till att du lägger märke till den oavsiktliga skönheten". Jag började se det positiva i en negativ situation, att bli lugnare och mer rationell i mina beslut, att hjälpa till mer och vara mer empatisk med människor. Det gör mig starkare, men samtidigt mer känslosam. Jag har ett skämt med mina vänner, varje gång de får sitt blodprov säger jag till dem att jag lärt mig att läsa siffrorna på grund av mina många blodprov under behandlingen.
Vad hjälpte dig mest under behandlingsprocessen?
Under behandlingen hade jag stort stöd av min familj. Särskilt min mamma, som stannade vid min sida under hela behandlingen. Min pappa och andra familjemedlemmar kom nästan varje dag för att besöka mig och ge mig lagad mat. Mina klasskamrater kom också och hälsade på mig hela tiden och berättade om vad som hände på skolan. Och så fanns Little People, den specialutbildade volontären som besökte mig varje dag och frågade om jag behövde kamratstöd eller bara komma ut från avdelningen för att rita, pyssla eller läsa något. Little People gav mig chansen att känna mig glad under en tid då jag mest var ledsen, uttråkad och svag.
Vad har förändrats i ditt liv sedan du fick din cancerdiagnos?
Sedan jag fick min cancerdiagnos har jag haft turen att inte få så många chanser, eller kanske är det så jag känner nu. Jag minns att första gången jag fick diagnosen var jag tvungen att lära mig från sjukhuset eller hemmet. På den tiden var det en stor tragedi för mig, men nu ser det inte så illa ut. Jag lyckades avsluta mina studier samtidigt som mina klasskamrater och avslutade studierna på det college som jag önskade. En annan förändring som inträffade var att jag var tvungen att sluta dansa. Det var återigen en stor tragedi för mig, eftersom jag ville bli danslärare för barn. Men vid den tiden började jag arbeta som volontär på sjukhuset och arbeta med barn, och jag började dansa igen, som en hobby. Så jag har lärt mig att anpassa mina mål i livet och ändå göra det jag gillar.
Vad skulle du vilja åstadkomma inom EU-CAYAS-NET?
Inom EU-CAYAS-NET skulle jag vilja göra en förändring i mitt land, föra samman fler unga överlevare och förespråka våra rättigheter. Jag vill att positionspapperet om minimistandarder för vård av AYA-personer med levd erfarenhet ska betraktas som en början till förändring för varje land i Europa och utomlands. Jag, som AYA-överlevare, kan säga att jag under behandlingen kände att min plats inte var varken på barnavdelningen eller på vuxenavdelningen. Det är inte nödvändigt att börja med stora förändringar, men små förändringar kan göras, och jag hoppas att våra röster kommer att höras.
Vad har du åstadkommit hittills (formellt eller informellt, utbildning eller hobby)?
Jag har tagit min masterexamen i management och ledarskap, men det är inte direkt en bedrift för mig. Det jag har uppnått är att jag under mina college- och masterstudier ledde ett välgörenhetsprojekt. Med ett team på 10 studenter samlar vi varje år runt semestern in pengar till de barn som är på sjukhuset för behandling och gör paket som vi sedan levererar. Trots att jag är klar med studierna drivs välgörenhetsprojektet fortfarande av de nuvarande studenterna, och jag har möjlighet att hjälpa dem med kontakten från sjukhuset. Varje år ska jag berätta om projektet för de nya studenterna, öka medvetenheten om situationen på sjukhuset och förespråka vad som är rätt och bra att göra.
Vad gör du på fritiden?
Som jag sa tidigare, jag gillar att dansa. Så det här är vad jag gör på min fritid, 4 dagar/vecka, 3 timmar/dag. Jag går på kizomba-, bachata- och ibland salsakurser. Jag tycker också om att delta i dansfestivaler. Jag är lite av en gamer, så varje gång det kommer ett nytt spel på marknaden vill jag prova det och ägna lite tid åt att spela det. Jag gillar att gå på bio, och förr i tiden hade jag som regel att gå på bio varje vecka. Nu försöker jag fortfarande hitta tid att följa den regeln, men det är svårt när man har så många dansklasser, inte för att jag klagar.
Vilket är det bästa råd du någonsin har fått?
"Alla tänker på olika sätt. Försök att inte förstå allas tankar och försök att inte ha för höga förväntningar på människor."
Vad får dig att omedelbart lysa upp?
Musik får mig alltid att lysa upp. Om jag hade en dålig dag skulle musiken ge mig energi och lycka att avsluta den på ett bra sätt, alltid.
Vad är det som definierar dig som person?
Jag är snäll och ler alltid. Jag är barnslig ibland, och jag tror att jag alltid kommer att vara det. Jag gillar att hjälpa människor, att träffa nya människor, att lära mig nya saker, att vara ett gott exempel för andra. Jag är en lugn person, och det är svårt att göra mig arg eller nervös. Jag gillar inte spindlar och ormar, och jag älskar både katter och hundar. Jag är ett stort fan av Minionerna och Harry Potters magiska ord. Och jag säger alltid att jag kommer att besöka Disneyland i Kalifornien, för jag älskar sagor och lyckliga slut.
Vilken bok skulle du definitivt rekommendera att man läser? Eller en film att titta på? Eller en låt att lyssna på?
Boken skulle vara..: The Fault in Our Stars Filmen skulle vara..: Collateral Beauty Låt att lyssna på: All of me - John Legend Redaktörens anmärkning: Börja på en resa av styrka och stöd! Gå med i vår blomstrande online-community för canceröverlevare på Discord. Ta kontakt med andra överlevare, dela med dig av triumfhistorier och hitta tröst i ett nätverk som förstår. Tillsammans är vi motståndskraftiga. Klicka här för att gå med och omfamna en gemenskap av hopp och läkning. 🌟
