Under de senaste årtiondena har många studier använt globala utfallsmått som IQ när de rapporterat kognitiva resultat hos barn med hjärntumörer, med antagandet att intelligens är en unik och homogen konstruktion. Däremot har bedömning och tolkning av olika neurokognitiva domäner blivit standard, särskilt inom klinisk neuropsykologi. Fullskalig IQ (FIQ) är per definition ett resultat som försöker mäta intelligens. Det fastställs genom att beräkna det genomsnittliga resultatet av ett antal deltest. FIQ beror därför på vilka deltest som används och hur neurokognitiva funktioner påverkar dessa prestationer.
I denna studie undersöktes därför de neuropsykologiska områdenas inverkan på det singulära "g-faktor"-konceptet och konsekvenserna för tolkningen av kliniska resultat analyserades. Urvalet bestod av 37 pediatriska patienter med medulloblastom, som 0-3 år efter diagnos bedömdes med Wechsler Intelligence Scales. Informationsbearbetningshastighet och visuomotorisk funktion mättes med Trailmaking Test, Form A. Våra resultat tyder på att FIQ påverkades avsevärt av bearbetningshastighet och visuomotorisk koordination, vilket ledde till en underskattning av den allmänna kognitiva förmågan hos många patienter. Ett år efter diagnos, när patienterna uppvisade den största normavvikelsen, verkade denna effekt vara som störst. Såsom redan rekommenderas i internationella riktlinjer är ett omfattande neuropsykologiskt testbatteri nödvändigt för att till fullo förstå det kognitiva utfallet. Om IQ-tester används är det viktigt med en detaljerad analys av deltesterna med avseende på processhastighetens inverkan. Annars kan patienterna riskera att fatta felaktiga beslut, särskilt när det gäller studievägledning.
