Erik Sturesson
Vad heter du? Hur gammal är du? Var kommer du ifrån?
Jag heter Erik Sturesson, är 35 år och kommer från Sverige, även om jag tillbringar mycket tid i Rumänien nuförtiden.
Vad är din diagnos?
Non-Hodgkins lymfom, T-cell.
Hur och när fick du reda på din diagnos?
Jag var 15 år, men nästan 16 när jag fick min diagnos den 2 november 2003. Tyvärr tog det, som vanligt, några månader från det att vi först sökte läkarvård innan de insåg att det inte bara var astma och förkylning.
Vad har resan genom cancersjukdomen lärt dig?
Jag lärde mig att vi alla har någon form av tur, att vi alla får något som vi kan använda, som gör att vi kan göra saker och leva ett anständigt liv. Allt kanske inte är som vi skulle vilja ha det, vi kanske inte kan göra de saker som vi ville göra i vårt gamla liv. Men vi måste alla anpassa oss och försöka hitta något som vi kan och vill göra i vårt nya liv efter behandlingen. Det är dock OK att sörja förlusten av sitt gamla liv; det gjorde jag under lång tid och jag saknar det fortfarande ibland.
Vad har förändrats i ditt liv sedan du fick din cancerdiagnos?
Det var några få saker som förblev desamma. Jag brukade vara väldigt atletisk och energisk och gick i skolan som vilken normal tonåring som helst. Detta försvann inom någon månad efter att jag påbörjat cancerbehandlingen efter att jag fått ett par djupa ventromboser som spred sig, blodförgiftning och bältros ett par gånger. Efteråt drabbades jag av intensiv trötthet, PTSD, depression och många andra fysiska problem. Men jag fick också livserfarenhet och en stor gemenskap med vänner över hela Europa. Det var det som ledde mig hit, och jag skulle inte kunna ångra att jag fick cancer även om jag kunde.
Om du skulle träffa dig själv den dag du fick beskedet om diagnosen, vad skulle du då säga till ditt yngre jag?
Jag skulle ha informerat mig om de potentiella sena komplikationerna och att jag borde vara beredd på att saker och ting kanske inte skulle återgå till det gamla normala efter behandlingen. Jag skulle också säga att det inte behöver vara något dåligt eftersom jag skulle hitta ett nytt normalläge - det är bara det att processen sannolikt skulle gå snabbare om jag visste det från början, även om jag inte skulle ha accepterat det omedelbart.
Vad skulle du vilja åstadkomma inom EU-CAYAS-NET?
Jag skulle vilja hjälpa till att bygga upp gemenskapen och få fler överlevare att engagera sig. Denna aspekt är oerhört viktig för mig eftersom det bästa som någonsin hänt mig personligen var att gå med i Barncancerfonden och YCE 2017 och jag vill att andra också ska få uppleva det. Med hjälp av lärdomarna från ambassadörsprogrammet, peer-visit-forskningen och det jag lär mig genom EUPATI hoppas jag dessutom kunna bidra till att lobba för en mer jämlik och förbättrad vård av CAYA, särskilt vård av sena komplikationer och psykisk hälsa.
Vad gör du på fritiden?
Jag har några hobbyer som jag har cyklat mellan i flera år. Huvudsakligen spelar jag och fotograferar vilda djur men jag gillar också RC-bilar, främst crawlers men bashers också.
Foto av Erik Sturesson
Jag ägnar också en hel del tid åt saker som har att göra med aktiviteterna i EU-CAYAS-NET, just nu särskilt de peer visits som planeras för sommaren, samt Youth Cancer Survivors' Discord.
Vilket är ditt favoritmotto i livet?
Det kan i stort sett alltid bli värre, den enda verkliga begränsande faktorn är döden, så be om hjälp så tidigt som möjligt. Det är också därför det är viktigt att sjukvården agerar snabbt.
Vad har du på din lista över saker du vill göra?
Jag skulle vilja besöka Amazonas regnskog för djurliv. Och göra fallskärmshoppning (var som helst). Jag skulle också vilja besöka några av mina favoritplatser: regnskogen på Borneo och i Costa Rica, särskilt Corcovado nationalpark, samt Cazanele Dunarii i Rumänien.
Vad gör du för att koppla av?
Jag är oerhört dålig på att koppla av. Men att spela spel och samtidigt ta en öl eller två fungerar.
Vad i ditt liv känner du dig mest tacksam för?
Att min depression, PTSD, problem med bukspottkörteln, trötthet och allt det andra fortfarande är hanterbart och att jag kan vara engagerad i aktiviteter som dessa på #beatcancer och YCE, att jag kan resa, gå, prata. Det är min tur. Jag är dock inte tacksam för att bara vara vid liv. Det är mer av en förväntan - åtminstone tills jag faktiskt är död.
Vad var det senaste du såg på TV/internet/Netflix och varför valde du att titta på det?
Det senaste jag tittade på var The Last of Us. Jag spelade spelet när det släpptes till PS3 för många år sedan och älskade det. Och de gjorde ett bra jobb med TV-filmatiseringen - det är en serie som alla kan njuta av, inte bara vi nördar som spelade spelet.
