Marie-Therese Gubi diagnostiserades med en hjärntumör vid ung ålder och hennes erfarenhet innehöll utmaningar men också orubblig styrka, starkt familjestöd och en anmärkningsvärd anda. I dag är Marie-Therese en aktiv förespråkare inom EU-CAYAS-NET och använder sin erfarenhet för att inspirera andra som står inför liknande utmaningar.
Vad heter du? Hur gammal är du? Var kommer du ifrån?
Jag heter Marie-Therese Gubi, men alla kallar mig Marie och jag kommer från Österrike.
Vad är din diagnos?
Jag fick diagnosen hjärntumör vid 3 års ålder.
Hur och när fick du reda på din diagnos?
Mina föräldrar såg vissa skillnader i mitt beteende och att jag ofta klagade på huvudvärk.
Vad har du lärt dig av din cancerupplevelse?
Jag fick diagnosen vid mycket ung ålder, så jag har inte riktigt upplevt livet före diagnosen och dess konsekvenser senare. Men jag insåg förstås senare att jag måste gå på kontroller oftare än mina jämnåriga. Framför allt lärde jag mig att hälsa inte är en självklarhet och att man måste vara bättre organiserad i vardagen när man har möten.
Vad får dig att fortsätta varje dag?
Att veta att min erfarenhet och mitt engagemang som patientförespråkare kan bidra till att förbättra livet för andra drabbade.
Vad hjälpte dig mest under behandlingsprocessen?
Min familj och mina vänner som gör vardagen enklare, som man kan skapa minnen och ha roliga stunder med. Men särskilt under min behandlingstid var min familj det viktigaste sällskapet.
Vad skulle du vilja åstadkomma inom EU-CAYAS-NET?
Å ena sidan att lära känna många otroligt imponerande människor och deras historier, lära mig mer om mig själv och å andra sidan att ge hopp och självförtroende till sjuka människor och ge tillbaka lite av det jag har fått.
Försök att beskriva dig själv i 3 meningar:
Jag skulle beskriva mig själv som mycket disciplinerad och organiserad. Nya utmaningar är till för att övervinnas och för att växa som ett resultat. Jag gillar att resa och upptäcka nya saker.
Vad gör du på fritiden?
Jag tycker om att tillbringa min fritid med vänner och familj. Jag tycker också om att spela tennis på fritiden och åka skidor på vintern.
Vad i ditt liv känner du dig mest tacksam för?
För de människor som har stöttat och följt mig på min resa. Men framför allt till min familj, som alltid fanns vid min sida under min behandling, och till hela teamet (läkare, sjuksköterskor, psykosocial personal) som behandlade och stöttade mig. Utan dem skulle jag inte må så bra i dag.
Vad gör att ditt liv känns meningsfullt?
För jag vet att jag har övervunnit något som har gjort mig till den jag är. Jag uppskattar många saker mer än andra och är glad över att jag kan leva som jag vill. Och hur dumt det än låter så har en sådan här sjukdom ibland också sina goda sidor: man lär känna fantastiska människor och det öppnar dörrar som man kanske inte skulle ha upplevt på det här sättet.
Vad har du på din lista över saker du vill göra?
Jag skulle gärna vilja flyga till Australien eller Nya Zeeland. En annan sak på min bucket list är att flyga i en luftballong.
Vad gör du för att koppla av?
Jag gillar att laga mat eller baka, vilket hjälper mig att koppla av. Men jag gillar också att ta en promenad och lyssna på musik.
Vad är några av dina personliga regler?
Hälsa är det största privilegium du kan ha. Glaset är alltid halvfullt och där det finns en vilja, finns det ett sätt.
